space jam

Ord kan vara så klyschiga. Kanske inte just orden i sig, men meningarna som bildas av dem. Det kan fortfarande vara sant. Men jag tror att när man hamnar i de situationerna då man känner: Jag fick verkligen till meningen. Det blir en perfekt röd tråd och allt sammansmälter i slutet. Då har man skrivit något som någon redan skrivit, något klyschigt och ointressant. Förmodligen bra, möjligtvis riktigt bra, men det är gjort. Så självklart som att sova i sin favoritklänning för att man känner sig snygg i den. Eller att man vill läsa något riktigt bra men utesluter allt och läser inget. Som att spendera en hel dag i sängen för att man är förkyld. Skriva är så självklart, men kanske är det bara jag som ser det hos mig. Inget deppigt över det, det är fascinerande. Som en hemlighet.




Kreativitet älskar jag. Och solen som värmer. Och allt i sig. Tacksamhet.