space jam

Kärleken är blind. Man blir inte helt total blind på stört när man börjar bli lite intresserad, allt har sin nivå och tid. I början är det väl som att ha linser, något stör en, pockar på uppmärksamhet. Något skymmer sikten lite lätt. Sen blir det värre med tiden och tillslut så ser man inget, man är instängd i sin blindhet. Då ser man bara sin kärlek och det är väl fint på ett vis, fast man sitter ju fast. Så ser jag på kärlek. Men sen har ju allt två sidor. Kärlek är ju fint också, inte bara en fängelsehåla. Det är något som är bäst. Något man blir gladast av, fast bredvid CP lycklig så ligger otroligt ledsen. Man kan tippa över.

Det var romanskärleken det, men sen finns det andra kärlekar. Alla behöver kärlek och alla har kärlek på något vis. Kärlek är som luft. You need it man.